Ett decennium av strukturförändringar och radikalism

Ett av 1960-talets centrala särdrag var flyttrörelserna från landsbygden till städer och i vissa fall vidareflytt utomlands, speciellt till grannlandet Sverige. Som följd av flyttrörelserna formades det i Helsingfors och flera andra städer ett antal förorter som befarades att förvandlas till slumområden. 

Under förra årtiondet hade Finland förflyttat sig till Kekkonens period. Kekkonen lyckades skapa ett tillstånd som gav ett intryck av att landet var beroende av hans ledarskap. Under presidentvalet 1961 formades den politiska grupperingen Honkaförbundet (Honka-liitto) som stöd till justitiekanslern Olavi Honka inför valen. Grupperingen bestod av socialdemokrater, Samlingspartiet, Svenska folkpartiet och en mängd mindre partier. Likväl avstod Honka från sin kandidatur i följd av en note som Finland erhöll av Sovjetunionen. I anmärkningen väcktes förslag om en konsultation i linje med vänskaps- och biståndspakten om den hot som förorsakades av Tyskland och dess allierade. Senare har det varit omfattande diskussioner om anmärkningen var äkta eller hjälp inför valen som Kekkonen beställde av Sovjetunionen. 

I Finland pågick en tid av ekonomiskt uppsving och landet anslöt sig till EFTA 1961. Två år senare utfördes en penningreform där hundra mark övergick till att motsvara en. Under samma tid bestämde Finland i samråd med Sovjetunionen att återöppna Saima kanal för trafik, vilket fullbordades 5te augusti 1968. Samma år trädde i kraft även grundskolans ramlag, och själva skolreformen genomfördes gradvis under 1970-talet från norra till de södra delarna av landet. 

Kulturlivet radikaliserades under 1960-talet då de stora åldersgrupperna nådde högskoleåldern. Vänsterradikala rörelser fick framför allt stöd bland ungdomarna, vilket bland annat kom fram genom kritik riktat mot krigsveteraner och deras handlingar. Ungdomarna protesterade också aktivt mot Förenta staterna i följd av Vietnamkriget, men inte mot Sovjetunionen som ockuperade Tjeckoslovakien ur sin väg. 

Kulturlivet radikaliserades också via Kaj Chydenius och Kalle Holmbergs Lappo-operan, som väckte uppmärksamhet med sin öppna högerfientlighet. Hannu Salama skrev romanen Midsommardansen och blev åtalad och dömd för blasfemi, och blev senare benådad av presidenten. Som motvikt till det extremt politiserade kulturlivet skapades den populära långdansen jenka (letkajenkka) och det efterfrågade mellanölet blev fritt och infördes till livsmedelsbutiker precis i slutet av årtiondet.