Finlands minoritetsfolk

Finland har i själva verket aldrig bildat ett homogent folk, utan landet har alltid varit bosatt av representanter från andra folkgrupper. Samtidigt finns det varierande uppfattningar om den finska befolkningens enhetlighet, och dessutom var området vid ”finländarnas” ankomst redan bosatt av samer. I följande stycke presenterar vi minoriteter som verkade i 1930-talets Finland. 

På 1800-talet anlände tatariska handelsmän från Ryssland till Finland. I och med religionsfriheten som rådde i landet grundade tatarerna finska islamiska församlingen i april 1925. Innan andra världskriget befann sig uppskattningsvis tusen tatarer i Finland. Flera tatarer har konstaterat att de inte upplevde speciellt mycket rasism i följd av deras långvariga historia i Finland. 

Från Ryssland anlände även judar till Finland, men de var från första början en del av imperiets armé på 1800-talet. När militärtjänsten var förbi fick judarna rätt att bosätta sig i landet de hade tjänat. Judarna sökte sig främst till Helsingfors, Åbo och Viborg. Efter en lång kamp fick judarna 1918 ansöka om medborgarskap i Finland, som den nästsista staten i Europa. Innan andra världskriget hade omkring 2 200 judar bosatt sig i vårt land. Här blev judarna också utsatta för antisemitism, men inte i samma utsträckning som exempelvis i Mellaneuropa. 

Ryska handelsmän hade befunnit sig i Finland redan under 1700-talet, men först då Finland blev en del av riket steg mängden ryska i Finland, i stor del på grund av krigsfolket som placerades i landet. Efter revolutionerna och Finlands självständighet förvisades militärfolket, men handelsmän fick stanna. Dessutom anlände det ytterligare 17 000 ryska efter bolsjevikrevolutionen. En del fortsatte sin färd till andra länder, men i Finland stannade omkring 5000-6000. Då andra världskriget inleddes bodde uppskattningsvis 15 000 ryska i landet. De utsattes för hatbrott i Finland under de första årtionden efter självständigheten.