Förbudslagen

Finlands riksdag hade som ett av sina första beslut våren 1917 godkänt den efterlängtade förbudslagen. Lagen trädde i kraft två år senare, i juni 1919. Flera riksdagsledamöter strävade med god vilja att få Finlands befolkning nyktert, men resultatet blev det motsatta. När lagen trädde i kraft startade spritlangning i form av hembränning, men snart smugglades alkohol från Estland och Mellaneuropa. Det var lönsamt för spritsmugglare var att frakta drycker med hög alkoholprocent, och således vande sig finländarna dricka sprit med en alkoholhalt upp till 96 procent. Erkki Karus Fiskaren på Stormskär skildrar känsloladdade företeelser på Finska viken. 

Myndigheterna var inte förberedda för den massiva brottslighet som orsakades av förbudslagen. Polisen och tullen segrade i ett antal fall, men de fångatog uppskattningsvis bara en tiondel av all sprit som smugglades. Alkohol konsumerades i hem, lönnkrogar, caféer och restauranger. De tillgängliga alkoholdryckerna var inte enbart starkaste spriten, det fanns även en förfrågan för flera bättre drycker som whisky, konjak, likörer och champagner. 

Så sent som i slutet av 1920-talet då ett särskilt sjöbevakningsväsende grundades började det bli stopp på spritsmuggling. Det slutliga dödsslaget mot förbudslagen var lågkonjunkturen, då statens ekonomi var i behov av alkoholens skatteinkomst. Detta resulterade i avskaffning av förbudslagen och alkoholaffärerna öppnades 5.4.1932 klockan 10.